HUSK Hälsingland

Från Hjort-Anders till Zappa...

Henrik Christensen - kontrabas, elbas
Ulf Nilsson - elfiol, mandolin
Stefan Valsberg - slagverk
Kari Sjöstrand - saxofoner, sång

HUSK Hälsingland har sina rötter inom olika genrer och hämtar mycket av sin repertoar från folkmusiken och jazzen.
Till detta kommer också egna låtar från flera av bandmedlemmarna.
Groove, kommunikation, improvisation, hälsingelåtar och skojiga arrangemang går som en röd tråd genom det hela och bildar en brokig men ändå sammanhållen väv.

Från Jylland i Danmark men numera hälsing, Henrik Christensen på kontrabas och elbas. Henrik har ett långt förflutet som basist i många olika band från rock till jazz i Danmark och Sverige.

Född och uppvuxen i Järvsö, Ulf Nilsson på elfiol och mandolin. Ulf är fiolspelman sedan barnsben med starka rötter i traditionen och även utbildad vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

Från Österbotten i Finland men numera hälsing, Stefan Valsberg på trummor. Stefan är en mångsidig slagverkare verksam inom de flesta genrer och utbildad vid Sibeliusakademin i Helsingfors.

Från Stockholm och invandrad hälsing, Kari Sjöstrand på saxar och sång. Kari har ett omfattande turnéliv bakom sig i Sverige, Europa och USA. Hon har också hunnit med att ge ut sex stycken fullängdsalbum med till största delen egenkomponerad musik.

HUSK på YouTube

Lyssna till HUSK på Spotify

HUSK på Facebook

Ur Hela Hälsingland:

"Lagom till Cornelis Vreeswijks "Telegram för fullmånen" (1966) anländer de sista åhörarna till Karisma trädgårdsscen. Ett fyrtiotal besökare har redan fått lyssna till Lars Gullins "Mazurka" (1974) och Duke Ellingtons "Caravan" (1937). "Nej, karlar är ena svin, som svamlar om kärleksglöd. Men månen är kall och död", sjunger Kari Sjöstrand, och aldrig upphör man att förfäras över Vreeswijks stackars Ann-Katarin Rosenblads eländiga kärleksliv. Ulf Nilssons mandolin, Henrik Christensens kontrabas, och Stefan Valsbergs trummor ger tillsammans med Sjöstrand låten dess corneliska bitterljuva uttryck.

Efter en kort musikalisk avstickare till Spanien spelar kvartetten sedan en polska signerad Järvsös egen rockstjärna From-Olle, det tidiga 1800-talets Yngwie Malmsteen. När Christensens fiol kompletteras med Sjöstrands saxofon och Valsbergs trummor, så känns steget till Balkan inte särskilt långt. Det låter emellanåt nästan lite "riedelskt" över det hela och associationerna till Ronja Rövardotter ligger nära till hands, något vilt och obestämbart.

"Vi mixar, som ni märker, folkmusik och jazz", beskriver Sjöstrand kvartetten HUSK i vilken hon utgör en del. HUSK lämnar sedan Hälsingland och tar med publiken ett sekel framåt i tiden. Det handlar om halloweenbus à la femtiotalsbrass genom Ernie Vilkins och Manny Albams jazzdänga "Trick or Treat". Även här känns Georg Riedel stundtals närvarande. Kanske är det ljudet av ett barn på en gnisslig studsmatta en bit bort från trädgårdsscenen, som förstärker känslan av Pippi Långstrump som härjar runt i ett sömnigt villakvarter i Vimmerby anno 1955. Vi snackar skickligt levererad feelgood-jazz och kanske det inte är i Astrids Lindgrens Småland vi befinner oss, utan snarare i efterkrigstidens Paris. Fiol och sax leker nyfiket med varandra med bas och trummor som förkläden. Det 21:a arrondissementet, ligger det i Undersvik?

HUSKs avslutande låt är egenkomponerad - "Polska från Djupviken". Samma vik som nu regntunga moln hänger över som blöt tvätt, medan muller och en och annan blixt gör entré på hälsingehimlen. Denna låt imponerar verkligen och framförs skickligt och medryckande. En intressant fusion mellan folkvisa och jazz, som inleds med alert fiol och sax, och avslutas i en loj gungning à la Deirdres samba, där Valsberg trakterar både bongotrumma och koskälla.

Trots, eller tack vare, HUSKs minst sagt spretiga repertoar, där år, genrer och platser dukas upp för alla tänkbara preferenser, så kan man konstatera att en musikhistorisk buffé likt denna görs rätt i att avsmakas i goda vänners lag på en av Hälsinglands vackraste platser". Maria Dahlström